Konkurrensutsättning eller egenregi?
Den frågan tog Margareta Pettersson upp i budgetdebatten i kommunfullmäktige den 18 november.
Vänsterpartiet har en konsekvent politik. Vi värnar den kommunala demokratin. Verksamheter som betalas med skattepengar ska i princip ha en direkt demokratisk styrning. Vi säger nej till den borgerliga avdemokratiseringen av Sollentuna. Därför föreslog vi som vanligt ”att samtliga nämnder får i uppdrag att överföra verksamheter som bedrivs på helårsbasis i egenregi allt eftersom entreprenadavtalen går ut”. Syftet är att göra det möjligt att fördjupa demokratin och få kontroll över ekonomin. Nämnderna ska i samband med delårsrapporten redovisa vilka åtgärder som vidtagits.” Detta avslogs som vanligt.
Vi avslog majoritetens att-sats ”att all verksamhet utom myndighetsutövning och strategiska ledningsfunktioner ska konkurrensutsättas för att nå kvalitetsutveckling och mångfald”.
Det finns inga hinder för mångfald, kvalitetsutveckling och inflytande för brukare och anställda i kommunalt driven verksamhet. Annat än den politiska viljan. Naturligtvis kan även kompetensen saknas. Men jag frågar varför ställer de borgerliga partierna upp i val om de inte anser sig kompetenta att åstadkomma alla de förbättringar i verksamheterna som de lovar? Varför uppbär de stora arvoden för att lägga ut verksamheterna på privata företag?
Den borgerliga majoriteten betraktar gärna kommunen som ett företag. De pratar om koncernen och om att stärka kommunens varumärke. Men kommunen är inget företag. Det är en sammanslutning av medborgarna för att sköta gemensamma angelägenheter för vårt gemensamma bästa. Alla ska ha rätt till en bra förskola, skola och vård och omsorg utan att plånboken avgör.
Deras att-sats betyder att de systematiskt flyttar makt från medborgarna till privata vinstdrivande företag. De tror att konkurrens dvs. utslagning är den rätta modellen att utveckla samhället. Vi anser att det tvärtom leder till fler orättvisor och ökade spänningar i samhället.
Med deras politik att stärka varumärket vill de dölja brister som finns i verksamheterna och låter därför bli att problematisera och skapa debatt som kan leda till långsiktigt hållbara lösningar.
Ibland tror jag att de har varit på studiebesök i forna DDR och Sovjetunionen – kontroll, integritetskränkningar och potemkinkulisser – men tyvärr tror jag att beteendet genereras av att ha makt och inte vilja bli av med den.
Margareta Pettersson