Kommunerna är skyldiga att erbjuda skolbarnsomsorg till alla barn upp t.o.m år 6. För att veta vilka behoven är bör kommunerna inventera detta. Trots detta har vi kunnat läsa i massmedia att många kommuner inte erbjuder skolbarnsomsorg.

I Sollentuna har vi inskriven skolbarnsomsorg (fritidshem) för 10-12 åringar. För ca ett år sedan beslutade kommunfullmäktige att avskaffa den öppna fritidverksamheten för10-12 åringar och enbart ha inskriven verksamhet. Vänsterpartiet motsatte sig detta beslut. Vi befarade att flera barn skulle bli utan meningsfull sysselsättning efter skolan.

I tjänsteutlåtandet, som låg till grund för beslutet uppgavs det att ca 900 barn fanns i eftermiddags–verksamhet och att ca 1/3 var i inskriven verksamhet och 2/3 i öppen verksamhet. I dag finns det 617 barn i inskriven verksamhet. 425 av dem går i år 4. Totalt är det ca 300 barn färre i dag än för ett år sedan som går i någon form av kommunal skolbarnsomsorg.

På kommunens hemsida kan man läsa om vad kommunen har att erbjuda. Där får man också veta att det finns många olika föreningar som erbjuder barn och ungdomar verksamhet på deras fritid.

Barnkonventionen tar upp barnets rätt till en bra fritid och den ligger till grund för den svenska lagstiftningen om rätten till skolbarnsomsorg som numera omfattar alla barn t.o.m. år 6. Jag vill här särskilt hänvisa till artikel 18 och 30 i barnkonventionen.

Ca 50 % av barnen i 4:an går på fritidshem. I 5:an är det ca 20% och i 6:an är det ca 4%.  Föreningslivet bygger på frivilligarbete. Deras verksamhet bedrivs därför huvudsakligen på kvällar och helger. Vi vet också att föräldrar ofta arbetar heltid när barnen blir äldre. Många 10-12 åringar med tyngdpunkt bland de äldre får klara sig själva på eftermiddagarna.

Ca 80% av eleverna i 5:an och ca 96%  av eleverna i 6:an står utanför den kommunala skolbarnsomsorgen. Bland dem finns det många som skulle må bra av att ha någonstans att gå där de kan få vuxenkontakt och en meningsfull fritid.

Det är förvisso sant att föreningslivet ger utrymme för detta och för många barn har det en stor betydelse i deras utveckling till självständiga medborgare, men många barn nås inte av föreningslivet. På grund av brist på plats, men också av andra orsaker. Forskning visar t.ex. att ca 20% av de vuxna inte utför frivilligt arbete, inte ingår i ett socialt nätverk (bl.a. föreningar) och inte heller gör informella insatser för släkt och vänner. Denna grupp tycks till stora delar sammanfalla med delar av befolkningen som står utanför andra typer av delaktighet i samhällslivet. Det finns tecken på att klyftan ökar mellan dem som deltar i det civila samhället och dem som inte gör det. Detta innebär att det finns föräldrar som av olika skäl inte klarar av att ta till vara sina barns intressen.

Barnkonventionen ger varje barn lika rättigheter. Detta ställer krav på oss som förtroendevalda. Vi är garanter för att varje barn får tillgång till skolbarnsomsorg efter behov. Barns behov är olika och vi måste agera utifrån omsorgen om det enskilda barnet. Vi vet att bruk av alkohol och droger förekommer långt ner i åldrarna. Detta visar att barn inte klarar att alldeles själva ordna en meningsfull fritid. Det är uppenbart att varken föräldrarna eller eleverna i 5:an och 6:an anser att inskriven skolbarnsverksamhet är ett lockande alternativ. Då anser jag att det är dags att fråga barn och föräldrar om deras behov och önskemål och sedan bygga ut skolbarnsomsorgen så att alla barn kan få någorlunda lika möjligheter till en trygg och meningsfull fritid.

Margareta Pettersson

Uppdaterades: 03 mar 2010